En intensiv höst gjorde att vår julavslutning blev av först i slutet av januari. Efter att ha uppträtt på stiliga Hasseludden Yasuragi tog vi konferensbussen till stan och åt en bättre måltid tillsammans. Nu ska vi vila från träningen och varandra under några veckor och fokusera på att tänka. Går inte att underskatta.

10 april

Dokumentären “Män som simmar” visas i SVT. Filmen som lagmedlemmen Dylan Williams arbetat med under flera år gör internationell succé och har hittills visats i över 25 länder och vunnit ett antal priser.

23 april

SKs:H lyckas vid Men’s Cup, världens enda tävling för manliga konstsimmare, i Amsterdam försvara guldet i lagsim som vi vann två år tidigare i Milano.

13 augusti

Kallbadhuset vid Måns Ols i Sala återställdes i somras enligt originalritningar från 1938. SKs:H uppträdde under den stora återinvigningen.

17 augusti

Torrsim av guldprogrammet från Amsterdam, på stora scenen under Stockholms Kulturfestival. Tusentals i publiken.

27 augusti

Amsterdamprogrammet på musikfestivalen Popaganda. Med femtusen åskådare den största publik ett konstsimuppträdande haft i Sverige. Någonsin.

9 december

Premiär för “Män emellan”, en föreställning av koreograf Efva Lilja om och med Stockholm Konstsim Herr. Över 1200 personer betalade för att under sex kvällar se oss dansa, simma, prata, kramas och slåss.

Ett händelserikt år. Värt att skryta om. Blir svårt för 2012 att matcha det.

Gott slut!

Tack till alla som kom för att se oss vattenflyga, vattenpromenera, vattendansa, vattenslåss och vattenförsonas i Män emellan, vår största och mest originella satsning hittills. Vi har mött så mycket värme och uppskattning från publiken – glädjande, rörande och uppmuntrande.

Varmt tack till vår inspirerande koreograf Efva Lilja som fått oss att tänka nytt och våga – det är ett konstnärligt djärvare och mer eftertänksamt SKs:H som tagit form. Tack till ljusets mästare Matte och till ljudens mästare Per-Henrik. Tack till vår dansförebild Helene och till vår simförebild Katta.

Kärleksfulla tankar till alla underbara människor på Dansens Hus, som trott på projektet från första stund och utan vars hjälp Män emellan aldrig, aldrig, aldrig hade kunnat realiseras: Virve, Amy, Christoph, Daniel, Jonas, Mariella, Jeanne d’Arc med flera.

Ett särskilt tack går till Niklas med personal på Forsgrénska badet för all hjälp under höstens planerings- och repetitionsperiod och därefter under sena föreställningskvällar – sagolikt!

I kväll är det sista chansen att se och uppleva Män emellan på Forsgrénska badet vid Medborgarplatsen. Män emellan liknar ingenting annat i Kulturstockholm – eller världen. Efter fem bejublade och mycket välbesökta föreställningar har vi nått fram till den stora finalen! Ett fåtal platser kvar, boka här. Det är även möjligt att köpa biljetter (kontantkassa, ej kort) vid entrén till badet.

Föreställningarna vi hittills givit har skapat många reaktioner. Det finns publik som har gråtit och skrattat, många har förundrats, en del förbryllats, någon varit oberörd. Så här tyckte recensenterna:

Svenska Dagbladets Anna Ångström gläds över det humoristiska och vackra även om hon velat komma oss närmare. Vad det nu innebär.

Kollegan på Dagens Nyheter, Örjan Abrahamsson är mer avmätt men uppskattar bland annat när vi “simmandegör” begreppet solidaritet, och “ger prov på diverse konstsimsgrupperingar. Som just kräver gemensamma ansträngningar, absolut solidaritet. Faller en så drunknar alla.”

Finast skriver Expressens Margareta Sörenson när hon kallar vår koreograf Efva Lilja för “den platsspecifika dansens särskilda magiker”. Och i Forsgrénska badet ser hon “Vanliga män, de som vi älskar eller retar oss på till vardags. Män som tar plats så det skvätter, men också män som gärna bär en medmänniska. Försiktigt och så långt som behövs.”

Från Uppsala kom UNT:s Maria Nyström som tilltalades av “den lekfulla tonen, glädjen i hela projektet. För det är något visst med män som badar, män som tar sig rätten, män som vågar ta plats utanför de gängse ramarna.”

Teatertidskriften Nummer skickade dit Anna Hedelius som är den enda som betygsätter föreställningen, en trea på en femgradig skala. Hon saknar förlösning, samtidigt som hon avslutar med ”när männen börjar konstsimma ‘på riktigt’ och med sina kroppar bildar geometriska mönster i vattnet medan Lars Kumlin river loss Nature Boy kommer föreställningen in i en stämning som tränger in under plastduken. Då blir det å andra sidan riktigt rysligt vackert.”

Slutligen, Axel Andersson i tidningen Kulturen verkar ha läst några poäng genusvetenskap och väljer att se föreställningen ur det perspektivet. Han tycker även att föreställningen är alltför fragmenterad samtidigt som han skriver att “Ibland när en kropp skymtar förbi genom flera meter vatten skapas småscener som är hisnande och utomjordiska.”

Aftonbladet har som vanligt inget att säga.

UNT:s Maria Nyström recenserar

SvD har förhand om “Män emellan”

TV4 likaså

Nu handlar resten om tillit. Tillit till oss själva. Till varandra. Och till Efva.

Hur ser egentligen manlig vänskap ut? Den frågan utforskas i, på och under vatten i föreställningen ”Män emellan” i Stockholm.

Bakom produktionen står koreografen Efva Lilja och tolv manliga konstsimmare.

När Stockholm Konstsim Herr frågade Efva Lilja om hon ville samarbeta var hon först väldigt tveksam. De manliga konstsimmarnas sätt att arbeta tillsammans liknande ingenting hon sett tidigare. Sedan växte nyfikenheten. En av utmaningarna var mötet mellan idrott och scenkonst.

- Konstsim är inriktat på synkroniserade rörelser och formationer. Jag är intresserad av individualitet, av simmarnas individuella röster, säger Efva Lilja.

I föreställningen ”Män emellan” skärskådas manliga klichéer och vänskap. Handlingen har vuxit fram i diskussioner om hur konstsimmarna själva ser på sina relationer.

- Det finns många uttryck som upprepas i den manliga kulturen. När jag försökt synliggöra dem har vi haft mycket roligt, berättar Efva Lilja.

”Män emellan” har premiär den 9 december på Forsgrénska badet i Stockholm. Föreställningen kommer att innehålla allt från nykomponerat musik av tonsättaren Per-Henrik Mäenpää till filmprojektioner och radiostyrda båtar. Konstsimmarna ses både simma, prata, sjunga och slåss.

Stockholm Konstsim Herr har tidigare varit i fokus i filmer som ”Män som simmar” och ”Allt flyter”. Deras kvinnliga kollegor har fått mindre uppmärksamhet. Efva Lilja konstaterar att det är som överallt annars, att män inom både idrott och scenkonst uppmärksammas mer.

TT Spektra: Bidrar du inte själv till det genom att sätta upp denna föreställning?

- Nej, denna föreställning handlar ju om män. Den här gruppen är drivande, de vill prova nya saker. Jag har aldrig fått en sådan här förfrågan av kvinnliga konstsimmare. Dessutom har jag alltid varit intresserad av män. De framstår ofta som så obegripliga, säger Efva Lilja.

Det är första gången någon annan står för er koreografi. Hur har det varit?
– Med tanke på hur omständligt vi själva har arbetat, alla har åsikter om allt, så är det en ren befrielse och lättnad. Det har aldrig jiddrats så lite i laget som under repetitionsperioden med Efva. Bortsett från det rent arbetsmiljömässiga har det betytt att vi har gått igenom en hisnande konstnärlig utvecklig: det har gjort oss djärvare.

Varför började ni jobba med just Efva Lilja?
– Vi ruvade länge på idén att låta en danskoreograf göra något med oss. Efva var vår drömkandidat och vi visste att hon även intresserat sig för elementet vatten. Vi samlade mod, frågade, och efter ett års funderande tackade hon ja!

Dans möter konstsim – vad är den största utmaningen i det?
– Eller ännu tydligare: scenkonst möter idrott. Konstsim är framför allt inriktad på fysisk prestation och “vackra”, samtidiga rörelser. Det vi nu har arbetat med har i varje sekund handlat om uttrycket, om de känslor och stämningar som förmedlas. Det går djupare, och är mycket mer självutlämnande än något vi har gjort.

Verket utforskar manliga klichéer – vad kan det vara för klichéer som vi får se?
– Manliga klichéer känner nog alla till, men sammanhanget gör att vi både illustrerar och utmanar dem. Det vore ett misslyckande om man efter föreställningen bara hade bekräftade klichébilder med sig hem.

Glimtar från repetition. Foto: Efva Lilja

En fin film om Aquadettes, en grupp äldre amerikanska damer som simmar konstsim och röker gräs. Den äldsta är 96.

Artikel i The Guardian